Jag fattar inte riktigt varför folk säger att tiden läker sår.

Tiden läker inga sår, alltihop är bara en lögn. Tiden läker inga sår i själen som man önskar att den kunde göra, man tror att allt ska bli bra efter ett tag. Det kanske blir bra i "huvudet", men i själen sitter allt alltid kvar, spelar ingen roll hur lång tid det tar.

Jag vill gråta men kan inte.

Sorgen håller på att ta över mig, vet inte vad som händer med mig längre.

Varför kan jag inte gråta när jag väl vill?

När jag inte vill gråta så gråter jag, men när jag vill gråta så kan jag inte gråta!

Fan.....