Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer

he,he,he, det här är berättelsen om femton åriga sandra
flickan var fylld med kärlek till alla andra
men hennes farsa var en alkolist och narkoman
brosan hennes pundare och syrran hennes var likadan
alkolism hade nu tagit mammas liv
sandra ba grät och farsan han var ett svin
brosan satt på kåken och pumpade heroin
hennes syrra var på klubbar och snortade kokain
vem skulle bestämma ödet för lilla sandra
hela hennes liv, hennes värld, hennes mamma
sandra, hon hade försökt att ta självmord
skurit upp handlederna, redan död inombords
hon saknade mamma men hatade sin farsa
kuratorn, psykologerna, vännerna vägra fatta
sandra var så fin, men dom dödade självkänslan
hela själen i världen var död, sandra ensam

Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer x3

hey,hey,hey, sandra var ensam mellan himmel och jord

med ett helvettet till liv, bara sandra förstod
brosan hade muckat från kåken ute på banan
nu var det hennes brors tur att tas av satan
en överdos och hennes bror var nu död
sandra skar sig, marken färgades röd
farsan lackade ur och spöade henne som vanligt
sket att frun och sonen var döda, det var patetiskt
sandra kröp till sitt rum och krama sin kudde
försökte hålla gråten i halsen inget hon kunde
för hennes tårar dom vägrade sluta rinna
sandra låg i sängen, hon ville dö och försvinna
men sandra vaknade till av en hög smäll
farsan hennes var less och tog sitt gevär och sköt sig själv
men sandra blödde, hon hade tagit sitt liv
sandra blev femton år gammal, vila i frid

förstå vad jag menar, det är allvar, det är verkligheten
ooooooh hoooo oooooh
hon hade tagit sitt liv
berättelsen om femton åriga sandra

Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer

Jag vill till dig, där uppe.

Saknar dig så otroligt mycket.

Önska jag kunde ta en öl med dig och bara sitta och prata med dig som förr.

Saknar att kunna sitta och skratta med dig, det känns så tomt utan dig här på jorden.

Snälla bror kom tillbaka, jag orkar inte smärtan inom mig längre.

Vill kunna gråta mot till axel igen, vill kunna sitta och snacka massa minnen med dig.

Jag vill ha tillbaka dig, vill träffa dig igen.

Snälla visa att du finns vid mina sida på något sätt.

Till exempel att blåsa ut ett ljus som jag tänder för dig eller lägg din hand på min axel så att jag känner att du är hos mig.

Jag älskar dig bror!<3

Kommer aldrig glömma minnena med dig!

Jag fattar inte riktigt varför folk säger att tiden läker sår.

Tiden läker inga sår, alltihop är bara en lögn. Tiden läker inga sår i själen som man önskar att den kunde göra, man tror att allt ska bli bra efter ett tag. Det kanske blir bra i "huvudet", men i själen sitter allt alltid kvar, spelar ingen roll hur lång tid det tar.

Jag vill gråta men kan inte.

Sorgen håller på att ta över mig, vet inte vad som händer med mig längre.

Varför kan jag inte gråta när jag väl vill?

När jag inte vill gråta så gråter jag, men när jag vill gråta så kan jag inte gråta!

Fan.....