Livet som ensamstående är inte en dans på rosor. Jag trodde det skulle vara lättare än vad det är. Det har gått 4 månader sen jag & theo blev själva & jag kämpar fortfarande för att få alla pusselbitar på plats & för att få våran vardag att gå ihop. Ingen dag är den andra lik...
De dagar jobbet ringer in mig kan jag inte bara tacka ja till ett pass, jag måste jaga barnvakt först. Oftast är det lätt att hitta en men jag har även blivit tvungen till att tacka nej. Kan inte ha med mig Theo till jobbet liksom.
Jag kämpar varje dag för att få allt att gå ihop. Jag har velat ge upp många gånger, men jag är stark. Jag är starkare än vad jag tror & jag vet att jag kommer klara den här kampen precis som alla andra kamper jag har klarat!