Snart bär det av ner till Ystad, inte många timmar kvar nu! Jag är fett taggad inför mårgon dagen då jag ska spela damsingel och mixdubbel med Lito!   Om vi har internet därnere så kanske jag kan få låna Oskars data om jag smörar lite för honom  Ska försöka blogga så mycket som möjligt isf! Nej nu ska jag ta och göra mig i ordnig för att åka till Bro! See Ya!

Sitter i skolan och väntar på att Anja ska sluta så man kan ta sitt pick och pack för att åka till huvudskolan och ha skolfotografering. Igår var Anja hemma hos mig, vi färgade håret på varandra åt god mat och sen åkte hon hem.

Idag fyller pappa år oxå! Grattis på 50 årsdagen pappa!   

Nu är det bara två dagar kvar tills jag åker ner till Ystad med Oskar, Lito och Eva! Undra hur det kommer att bli med att bo i samma stuga på Oskar och Lito, med tanke på att de två är 4 ggr värre än vad jag och Anja är tillsammans!   

Men men, det blir säkert bra ändå   

Finns två personer som jag känner att jag skulle behöva just nu, men ingen av de finns så pass nära mig så att jag kan prata med de. Finns så mycket inom mig som jag skulle behöva få ut, vill inte bära på det själv. Önskar att ni båda två kunde komma tillbaka hit ner.

Jag älskar er Robin bogström och Fredrik Leiniäinen  

Ni kommer föralltid att finnas inom mig!

Helgen har varit underbar tillsammans med familjen, Johanna och familjen Ångmans! :D

Idag var man i skolan, hade ingen diet så jag slutade halv 3 idag istället för kvart över 5. Fett skönt! :O

Nu sitter man hemma hos underbara och sötaste Christian! Han sitter på golvet och Walle sitter i sängen och kastar boll till varandra :P

Men men, sover kvar här i natt, ska prata lite med Christian sen när vi är själva, får dock se hur det går.

Aja, får hoppas på det bästa iallafall.

För mig är du nu ett avslutat kapitel. Jag vet att det gör ont för dig, men på något sätt är jag glad över att det blev som det blev. 

Det finns så mycket jag kan skriva om just DIG! Du får mig att skratta, du får mitt leende att finnas kvar på mina läppar, du är underbar i mina ögon. Tyvärr vet jag att det inte är samma sak för dig, men det är sånt man får stå ut med ibland, men jag hoppas iallafall på något i framtiden. Du vill bara vara vän, men jag vill mer än det!<3

Vet inte vad jag ska göra längre. Saknar alla mina syskon på pappas sida så sjukt mycket! Det gör ont inom mig varje gång jag tänker på er och minnena tillsammans med er! Jag har förlorat er helt   Det var inte det här jag ville. Jag saknar kontakten som jag hade med er förut när jag var yngre! Jag kanske inte är som en syster för er längre, men ni kommer alltid att vara mina syskon och jag kommer alltid att älska er, spelar ingen roll vad som händer/hänt! Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Och om ni får för er att läsa detta så vill jag att ni ska veta att jag tänker på er och att jag ångrar allt som hänt mellan oss!

Allt har känts som en dröm tills nu när jag såg annonsen om begravningen. Jag gråter ut all sorg när ingen ser, jag tänder ljus för dig. Jag vill att du ska komma tillbaka till oss alla! Jag glömmer aldrig minnena med dig. Jag kommer ihåg när du ville att jag skulle göra bacon och äggröra till frukost åt dig hela tiden :) Varje natt som vi va uppe sent så brukade du alltid säga "Sandra, jag är hungrig, kan du göra köttbullar och makaroner till mig?" och så tittade du så oskyldigt på mig :)

Du var och kommer alltid att vara som den brodern jag aldrig fick. Jag kommer ihåg när jag va 11 och du 12, då brukade vi åka inlines, jag va alltid så avundsjuk på dig för jag tyckte du va så duktig :) 

Jag saknar dig så sjukt mycket Robin Bogström! Jag älskar dig! Du är borta fysiskt, men psykiskt kommer du alltid att leva kvar, i våra minnen och i våra hjärtan!<3

Jag saknar dig pappa. Du har aldrig funnits där för mig därför hatar jag dig. Men innerst inne älskar jag dig bara för att du är min pappa. Du lovar saker hela tiden men du håller de aldrig, det är de som gör mig så besviken och ledsen. Tänk om du hade funnits mer för mig när jag va yngre, då kanske jag inte hade behöft gått igenom allt som jag har gjort, då hade inte "familjen" stötit bort mig som de har gjort. Vi har båda två bett varandra att dra åt helvete, men vi har alltid blivit sams. Jag vill kunna fortsätta säga pappa till dig, men jag vet inte om jag kan de längre. Det känns som om att du har börjat stöta bort mig mer och mer de senaste åren. Jag känner mig inte som en i familjen Tano längre. Jag har alltid sagt till andra att de är min pappa bara för att de har funnits där för mig som inte du har gjort. Det finns så mycket mer jag vill skriva/säga, men det håller jag inom mig tills den dagen vi träffas, om vi nu kommer göra de. Men en sak är säker, jag kommer alltid att älska dig även om du kan bete dig som en idiot.

Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer

he,he,he, det här är berättelsen om femton åriga sandra
flickan var fylld med kärlek till alla andra
men hennes farsa var en alkolist och narkoman
brosan hennes pundare och syrran hennes var likadan
alkolism hade nu tagit mammas liv
sandra ba grät och farsan han var ett svin
brosan satt på kåken och pumpade heroin
hennes syrra var på klubbar och snortade kokain
vem skulle bestämma ödet för lilla sandra
hela hennes liv, hennes värld, hennes mamma
sandra, hon hade försökt att ta självmord
skurit upp handlederna, redan död inombords
hon saknade mamma men hatade sin farsa
kuratorn, psykologerna, vännerna vägra fatta
sandra var så fin, men dom dödade självkänslan
hela själen i världen var död, sandra ensam

Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer x3

hey,hey,hey, sandra var ensam mellan himmel och jord

med ett helvettet till liv, bara sandra förstod
brosan hade muckat från kåken ute på banan
nu var det hennes brors tur att tas av satan
en överdos och hennes bror var nu död
sandra skar sig, marken färgades röd
farsan lackade ur och spöade henne som vanligt
sket att frun och sonen var döda, det var patetiskt
sandra kröp till sitt rum och krama sin kudde
försökte hålla gråten i halsen inget hon kunde
för hennes tårar dom vägrade sluta rinna
sandra låg i sängen, hon ville dö och försvinna
men sandra vaknade till av en hög smäll
farsan hennes var less och tog sitt gevär och sköt sig själv
men sandra blödde, hon hade tagit sitt liv
sandra blev femton år gammal, vila i frid

förstå vad jag menar, det är allvar, det är verkligheten
ooooooh hoooo oooooh
hon hade tagit sitt liv
berättelsen om femton åriga sandra

Många som känner igen sig nu, många som ser fortfarande dör mer